"Okuvligare Àn nÄgot envÀlde Àr germanernas frihet."
Tacitus arbete Àr den förnÀmsta litterÀra kÀllan för kÀnnedomen om germanernas levnadssÀtt och seder. Boken skrevs Är 98 e. Kr.
I den första avdelningen beskrivs germanerna i allmÀnheten. I den andra olika folkslag mera specifikt. DÀr möter vi göterna och svearna (för första gÄngen i litteraturen), men ocksÄ mÄnga andra folk, till exempel finnar, ester och angler (som senare gav namn Ät England).
Bland mycket annat fÄr vi veta
â Att germaner levde efter ett demokratiskt system: "Konungar korar de pĂ„ grund av hög börd, hĂ€rförare pĂ„ grund av tapperhet. Men konungarna tillkommer ingalunda nĂ„got oinskrĂ€nkt eller godtyckligt herravĂ€lde, och hĂ€rförarna utövar inflytande fastmer genom föredöme Ă€n genom befĂ€l. [...] I Ă€renden av mera underordnad betydelse rĂ„dplĂ€gar hövdingarna, i mera maktpĂ„liggande menigheten, dock sĂ„ att Ă€ven det, vari allmogen har avgörande, utreds hos hövdingarna. [...] För övrigt mĂ„ ingen utom prĂ€sterna straffa eller fĂ€ngsla eller ens slĂ„ nĂ„gon."
â Att kvinnans stĂ€llning var god: "Germanerna tror till och med, att hos kvinnan innebor nĂ„got slags helighet och siarförmĂ„ga, och varken försmĂ„r de att inhĂ€mta hennes rĂ„d eller ringaktar de hennes svar."
â Om deras religion: "För övrigt anser de det icke överensstĂ€mma med himmelska vĂ€sens storhet att inspĂ€rra gudar inom vĂ€ggar eller att avbilda dem i nĂ„gon gestalt med mĂ€nskliga drag. Lunder och hult helgar de."
â SpĂ„domsutövning
â RĂ€ttvĂ€sen
â Krig och systemet med hirdmĂ€n
â Jordbruk
â Bebyggelse och byggnadskonst
â KlĂ€dessĂ€tt
â Ăktenskap: "Emellertid hĂ„lls Ă€ktenskapen dĂ€r strĂ€ngt, och i intet hĂ€nseende torde germanernas seder förtjĂ€na mera beröm. Bland alla frĂ€mmande folk stĂ„r de nĂ€mligen nĂ€stan ensamma om att nöja sig med endast en hustru."
â Moral: "SĂ„ledes lever kvinnorna i tryggad Ă€rbarhet, ofördĂ€rvade sĂ„vĂ€l av skĂ„debanans förförelser som av ett nervretande sĂ€llskapsliv. Ytterst sĂ€llan förekommer Ă€ktenskapsbrott. [...] Ty dĂ€r ler ingen Ă„t sedeslösheten, och att förföra och förföras skylls ej dĂ€r pĂ„ tidsandan. [âŠ] Att avsiktligt begrĂ€nsa antalet barn eller avliva nĂ„got av de övertaliga anses sĂ„som en skĂ€ndlighet. Verksammare gĂ€ller dĂ€r goda seder Ă€n pĂ„ andra hĂ„ll goda lagar."
â Familjens stĂ€llning
â "UmgĂ€nge och gĂ€stfrihet utövar intet folkslag mer oinskrĂ€nkt Ă€n detta."
â Hemliv och umgĂ€nge: "Ty att hĂ„lla ut dag och natt i dryckjom lĂ€nder ingen till skam. De sĂ„som vanligt bland dryckeshjĂ€ltar titt och ofta Ă„terkommande tvisterna Ă€ndas sĂ€llan med blott trĂ€tor utan oftast med drĂ„p och blodviten. [...] Men de avhandlar Ă€venledes sĂ„vĂ€l förlikning mellan inbördes ovĂ€nner som knytandet av frĂ€ndskap och antagandet av hövdingar, ja till och med frĂ„gan om fred och krig merendels vid sina gillen."
â Mat och dryck
â Nöjen
â TrĂ€lar: "En var rĂ„der över egen boplats, eget bo. Husbonden Ă„lĂ€gger honom att, ungefĂ€r sĂ„som en brukare hos oss, lĂ€mna en viss mĂ€ngd sĂ€d eller boskap eller vĂ€vnad, och blott sĂ„ till vida Ă€r trĂ€len en underlydande. Ăvriga förrĂ€ttningar vid gĂ„rden ombesörjs av hustrun och barnen. Att en trĂ€l piskas eller belĂ€ggs med bojor och underkastas tvĂ„ngsarbete intrĂ€ffar sĂ€llan."
â Begravningsskick: "Vid deras begravningar lĂ„der icke nĂ„gon flĂ€rd. Endast det iakttas, att liken av framstĂ„ende mĂ€n förbrĂ€nns med ved av bestĂ€mda trĂ€dslag. [...] Med grĂ„t och klagan upphör de snart, med sorg och saknad sent. Kvinnornas sak Ă€r det att sörja, mĂ€nnens att minnas."
â Om göterna lĂ€ser vi bland annat att de var "styrda av konungar, visserligen med nĂ„got stramare tyglar Ă€n andra germanska folkstammar, men dock Ă€nnu icke med förlust av den medborgerliga friheten".
â Om svearna att de "Ă€r mĂ€ktiga icke allenast genom manskap och vapen utan Ă€ven genom flottor".